Vi gick upp i lagom tid, fixade oss i ordning och lade sista handen vid packningen. Gick en sista promenix på Barcelonas gator och köpte med oss matsäck till flyget. Vi avnjöt sedan varsin kaffe på balkongen och tittade på allt folk som redan var i rörelse, och Evelina passade på att vicka ner lite vatten på turisterna, av misstag naturligtvis.
Så småningom kom Emma och hjälpte oss att ta med all packning hela vägen upp för Las ramblas till flygbussen. Det var kämpigt, men inte lika kämpigt som i julas, tack och lov. Vi kånkade på alla väskor och högg varsin sittplats efter att ha tagit ett lite hastigt farväl av fina Emma (vad är det med dessa farväl egentligen?!? man vill ju inte!) och så försökte vi pusta ut lite.
 |
| Pust pust! |
 |
| Flyg flyg! |
Sen lämnade vi hur som helst av Evelina i Köping och sen stannade vi på Ica och handlade lite. Rakt in i verkligheten liksom! Vi tänkte stanna och kolla in mammas fik också, men nycklarna låg hemma så vi fick stå som tjyvar och kika genom fönstren istället, men det gick ju det också.
I alla fall, det är så himla skönt att vara hemma! Nu väntar snart vardagen med kossor, flyttar och jobb i en enda salig röra. Men jag tycker allt att det är lite av charmen med livet, att man aldrig riktigt vet vad som väntar!
Nu är det allt dags att stänga den här boken om det här kapitlet i mitt liv. Barcelona-delen av livet är slut, och därmed även det här trökiga dagliga bloggandet. Härligt! Här ska jag gå in och läsa om allt tok vi gjort när det kommer motgångar och jag behöver påminna mig om att jag faktiskt gjort himla kul saker!
Hej då!
¡Adios!
